Rädslan min att misslyckas med relation är tydlig ,så jag slår som en kobra och håller allt i från mig och de chanser jag får så avsluta jag det med pardon. Man inser att skilmässor har skapat osäkerhet och det är väl så det vi har i ryggsäcken sätter sina spår och då blir det krampaktigt . Ibland önskar jag att man kunde hålla igen käften
och låta tiden ha sin gång, men erfarenheter
lär man sig av och tyvärr så har man skojat så mycket att man är rädd att åka dit ordentligt. Men egentliga rädsla är att misslyckas och alla har vi något att kämpa med men att erkänna det kan vara svårt och
jobbigt men min akilleshäl är det så vissa saker får man bearbeta och gå vidare .
Men livet är fantastisk och det finns alltid bra saker se fram emot barna.