Säga vad man tycker eller vara ärlig, vad är rätt utan att ljuga. Sanning kan vara jobbig men glasklar eller

så försöker man rädda sig med lögn och slira på sanningen och finna sig själv i bättre dager. Tycker ibland när man uttrycker saker så kan man alltid ställa en fråga tillbaka och få ett svar men vill man ha svar det är knappast troligt insett när man luckrar upp saker som på gått länge utan att någon brytt sig.

Det är som legitimt för att saker är ok att göra och det dåliga fortgår, vi är bara människor ingen är perfekt utan alla gör vi misstag men emellan åt skulle jag önska att man hade en stolthet inom sig och stod upp för vad man har sagt men inser att det lika snabbt att det är en uttopi för skulle man göra det, då har man kommit långt med sig själv och inser saker i ens liv. Värdet sitter inom sig och den sanningen är starkare än allt annat rätt tänkvärt.